down

2009-04-29 @ 09:26:52
fridag idag o jag hade tänkt så mkt
men som oftast har inte min kropp tänk det samma
idag är ögonen så igensvullna att de endast är en liten springa jag kan se igenom
lyfter jag på de svullna ögonlocken är röd den färg som pryder mina ögon
de är fan skandal de här, de kliar som fan o de är fan inte roligt längre...

varför varför varför varför...

de är inte lätt, de är fan inte lätt att se nåt ljus i de här
medicinen gör mej slö o slag efter slag gör mej tveksam till att ens försöka

de har blivit mindre skriv för att jag inte vill klaga nåt mer
de har blitt mindre bilder för att jag knappt kan ta mej ut

svårt att andas

jobbet, jag klarar gå dit, men knappt något mer
lovade att inte gå o lägga mej efter bollplanket igår
sa något om tvättid, men orkade aldrig boka
körde för visso o handla o ringde ett samtal i hopp om något
men de blir ju inte alltid som man tänkt sej
(nästan aldrig)
körde hem, diska.. o fixa lite annat
innan sängen, förstås
en bok o sen somnar jag
går inte att bara... vila

o alla försök att sluta tänka på dej
sluta känna gör mej matt

alla försök att hoppa över ån men ständigt falla i vattnet gör mej lam..

gör mej orkeslös o tveksam..

är jag inte värd mer än de här?

försöker tänka på de söta tjejen sa
hon är söt, inte jag
men ändå sa hon
jag är precis som du
du vet, allt klär en skönhet

kanske var hon bara full
kanske ville hon bara vara snäll
för de är hon som är söt o inte jag

jag sover o äter o blir tjock
kommer inte ut
inte nu med ögonn så små att jag inte kan se
inte med näsa som rinner som en öppen kran
inte med huvud som värker
o kropp som är orkeslös

de nya tagen
förde mej visst bara ännu länge ner

jag förstår inte hur du tänker
o jag förstår inte varför min kropp inte kan fungera

inatt drömde jag om en ny stad
en ny lägenhet o en ny stad
o ny bil
allt kändes så självklart

ibland saknar jag k-stad

ibland ångrar jag att jag aldrig flyttade dit
för att stanna

drömde även om J
han som var min prins
jag som var han prinsessa
ibland ångrar jag att jag inte
tog större steg

ibland ångrar jag livet...

jag aldrig levde

för vad hjälper det att sitta mitt emot er
som lägger huvudet på sen o  säger naaaw
eller han som ser att all energi har tagit slut
de är inte de jag vill ha
ert tycka synd om
de är orken jag vill ha tillbax..


bilden är fr en annan dag o inte idag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0