Gaaaaaah, jag är precis som tjejen i Kelloggs Special K-reklamen. Den är inte ny, de har visat den länge, men jag är ändå... precis som hon. "Ägnar du också för mycket tid framför spegeln?" Svar: Ja! Och de är inte för att jag tycker jag är så jävla snygg utan precis tvärtom o precis som henne.. så passar sällan mina kläder som de ska. Svullen o fet. Svullnad o fett är allt vad man ser o framförallt känner. O man provar allt för att hitta bästa möjlija man får plats att andas i o bästa möjliga som döljer. Jag hatar att erkänna de, men jag är precis sån.... fortfarande. Löjligt kan tänkas.. men ibland går de inte göra någonting åt, ibland kommer ångesten o hoppar på en bakifrån o så står man där, helt jävla utlämnad till tankar o känslor man inte vill ha. Jag hatar de.. o jag vill absolut inte ha de sådär. Men ibland kan man inte hjälpa.. ibland går de visst inte alls att tränga undan... hur mkt man än vill o hoppas på att växa ifrån de. Så känns de verkligen hopplöst, ibland... o ganska ofta.

damn damn damn damn...

Vad hände egentligen med "le med hela kroppen" o inget annat spelar nån roll? (Vad hände egentligen med alla mina morgonpromenader?) Vad hände egentligen med allt de där självsäkra jag fick smaka på för nån månader sedan? Innan sommaren. Är de egentligen så.. att jag ogillar sommaren? Att de är den årstiden som inte alls får mej att må bäst, utan ist sämst? Som Dr sa en gång, någonting om sommardepp. Nej. Jag älskar ju sommaren med alla brunbrända kroppar som gör alla så otroligt vackra o sommarkvällarna med utomhusmys o vin o ja allt de där. Men sen.. just precis.. jag själv.. orkar inte sola mej snygg, skäms för fettet som blir synligt  o somnar innan vinflaskan är öppen. (Det är för höga krav. Mina krav på lycka 0 måsten är för höga)

damn damn damn damn...

Fast någon gång ska de bli bra. O bättre har de blivit. Jag vill tro på er som säger allt fint. O jag vill få stanna så länge att jag vågar lita på... o samtidigt glömma bort. Alllt om mej själv.

Idag såg jag någon som jag hade kunnat ta med mej hem, för att slippa vara ensam. hah. Men ni förstår... viljan finns där. O ibland alldeles för mkt.

Sluta tänk för att bara vara!

Ibland går de. Ibland inte.

Men kom o rör om i alla tankar då.. kom o stör så jag inte hinner o får tid. Jag vill ha mer än bara ord. Jag vill ha dej här. På riktigt.

Jag vill ha mer än bara drömmar. Jag vill ha verklighet.

O promenader med dej vid min sida. Jag vill att saker o ting ska röra på sej. Jag vill sluta stå still framför spegeln o dölja den jag är. Jag vill vara...

o finnas..

på riktigt!