Pepparkaksbakat ikväll. Blev inte riktigt som jag tänkt. Tänkte njuta med musik o skön stämning, kanske lite glögg att smutta på under tiden. Men så blev de inte. Jag glömde starta datorn o på så sätt spelades heller ingen musik. Ville men orka inte med kladdiga fingrar så jag fortsatte ist baket snabbt som tusan. O de enda formarna jag hade med hit upp var visst 2 grisar. En stor o en liten. Så de blev grisar hela högen. Lite tråkigt de med. Dessutom fick första plåten... svinis? "6-8 min i ugnen". Yeah, säkert.. 

Gris blev svin fick svinis.

O alla skrattar o jag säger de är väl inte kul. Tänk om han smittar de andra. Får dock tillbax att jag säkerligen hinner käka upp dem innan de hunnit smitta. Rätt, är jag rädd för. Fan..

Tjej blev pepparkaksmonster fick ont i magen.

och

Tjej blev tjock fick panik.

Yes, min ångest är tillbax. För att jag fått min helbildsspegel o verkligen ser hur jag förändrats eller för att de bara känns så jävla tydligt, vet jag inte, bara att de är sanning o helt åt helvete.

Vad var de egentligen som hände?

Jag flytta, sluta bry mej, börja leva.. men vakna upp. Att förstöra sej själv är inte att leva. Saknar mitt bollplank o jag måste få tag i honom..

För snart är jag tillbax i staden med alla krav.. o jag kräks snart bokstavligt, igen.