Vädert var för dåligt för att åka buss (öh!?!) så vi höll oss hemma i den lilla staden. O jag kom in på de där stället jag lovat mej aldrig gå till.. men en liten stad ger inga valmöjligheter.. hah, på gott o ont.

Det goda är väl att man alltid träffar folk man känner. Jag träffa en del. Pratade o de flesta förstod o vet vad jag går igenom. Det kändes skönt att få prata o få förklaringar från andra vinklar. Det finns alltid minst två sidor av en händelse.. den här har tusen.. o den här är sorglig för alla inblandade.

Från början visste alla utan jag. Är jag dum som stannade så länge eller är jag dum som inte stannar kvar o stöttar.. ??

Men de var mer än depp igår. Jag fick skakat min feta rumpa i mina nya klackaskor. O vi hittade ett gäng killar som jag trodde var norska.. men som visst kom från området kring mitt älskade grebbe. Woho.. vi blev kompisar direkt. Haha..