Idag gick första halvan på jobb på semester. 4 veckor, sen är det min o restens tur. Semesterfirarna idag har ju haft en himla bra start. Varmt som tusan... 

o jag går o svettas i mitt fett.

Det är inte roligt längre. Att inte kunna ha nåt på sej. Att ha fått sån kulmage att man är rädd för att folk ska börja fråga om man är gravid, göra dem (o mej själv) besvikna o säga att det bara är fett. (Men det får vänta).

Jag måste ta tag i de här..

Drack bantardryck på jobb o alla skulle visst kommentera.. "Vad är det?" "Säg inte att de är..". Gaaah.. jag tror väl inte heller direkt på det.. men låt mej vara. Låt mej få önska att jag var lite mindre igen.

Varmt väder o jag hurrar men samtidigt har jag ju inget att ta på mej. Köpte ett par shorts idag, efter jobb. Ett par korta jeans-shorts. Som jag säkerligen aldrig kommer använda. För jag skäms o kräks av att behöva se mina ben. Vita, feta o bleka. Hatar låren, hatar knäna, hatar vaderna.. hatar formen. (Vilken form?) 

Ser massa med folk på stan med "grova" ben, men deras är snygga.. de är lixom inte de.. att jag hatar "större människor", jag hatar lixom bara mej själv o alla andra är så mkt snyggare, hur de än ser ut. (Man ska inte jämföra, aldrig jämföra. Men..) Jag ser lixom bara.. jagvetinte.. ful o äcklig ut. O jag hatar att gnälla om det.

Jag vet att de finns de som är så mkt värre i världen. Svält, sjukdomar, fattigdom o krig. Mitt i-landsproblem med för mkt mat i magen är inget jämfört mot detta, men de får ändå mej att må illa av ångest. Att inte lyckas med det man vill.. att inte kunna styra.. o bara förlora, förlora, förlora..

sej själv.

Benen är till för att springa med! Så spring då.. dittjävlafetto!