Åhhh Ida kommentera ett jättegammalt inlägg som (jag knappt minns), fick mej att gå tillbax i bloggen o jag hamnade bla här, o minns hela dagen o saknar mina dag- o vecko-listor. Haha saknar när det hände saker.. saknar skratten o värmen.

Tider var det när man skrev lunar-dagbok. Där alla läste.. där alla skratta. Åt veckans. Fanfanfan att lunar lagt ner.. vill kunna gå tillbax o läsa o minnas. O när man va ute i svängarna.. sa vissa: de här får du inte skriva. Som om de var rädda för mina ord, som om dem var starka.. som om de hade betydelse. Blev mer stolt än sur att jag inte fick skriva vad jag ville. För då kunne jag.. o då syntes jag!