någonstans på vägen
tappa jag fästet
tappa jag sanningen
o allt de verkliga
livet

om att bli sedd
om att synas o bli sedd
för den man är
för nåt bra
o inte endast allt de dåliga

..för just nu
är de allt de dåliga jag ser
o allt de dåliga jag känner

de andra finns inte
jag finns inte
som den jag var
o vill vara

för går dem
lämnar dem
är de inte lätt
att tro på de dem sagt
de alla andra säger

för de finns ju inte där
för att förverkliga
o för att visa
sanningen

verkligheten

ord är svåra
att tro på
om de bara sägs
inte visas
o känns

de försvann allihop
på en o samma gång

o jag vet inte var
o vad
o när
allt de feliga kom

för i dimma
är de svårt att se

tillbax är lätt att se
när man inte längre är där

men tillbax är oxå svårt att se
o förstå
om de aldrig funnits

någonstans
men jag vet inte var
försvann allt

o jag vet allvarligt inte
om jag hittar de igen

jag vet allvarligt inte var
jag finns

o jag vet allvarligt inte om
jag kommer finnas igen

för med en doft av allt innehåll
på fingrarna
visar verkligheten
endast
tomrum

tomrum tomt
då du går o lägger dej
tomrum tomt
då du vaknar
tomrum tomt
då du går dina promenader
du egentligen inte orkar med
tomrum tomt
då du egentligen har massor att berätta
men inte har någon att berätta för
tomrum tomt
då du inte har nåt att berätta
men vill höra
men inte har nån att lyssna till
som vill berätta
som vill dela
tid
tankar
drömmar
smärta
verkligehet
med dej
tomrum tomt
då du inte känt hud
på 365 dagar
aldrig nån som stannar
aldrig nån som vänder sej om
aldrig nån som ser
med andra ögon
än dina egna
i spegeln framför
tomrum tomt
då allt som hörs
endast är din egen röst
som ekar

tomrum tomt
då du aldrig nånsin blitt älskad
för den du är