Varför kan jag inte få leva i nuet?

Slö musik på radion, känns som söndagkväll...

En fråga.. - Varför kan ni inte låta mig få leva i nuet?

Varför kommer ni alltid med era följdfrågor?

Varför alltid..

"Du ska väl inte fortsätta med detta arbetet i hela ditt liv?"
"Vad ska du göra sen?"

Varför får jag inte vara där jag är? Varför måste jag alltid vara på väg? Veta vad.. osv. Varför kan jag inte få andas här? Varför kan jag inte få vara nöjd nu? Varför måste ni alltid skapa ångest?

"Efter 30, får man inte längre säga: Jag vet inte vad jag ska göra när jag blir stor. Jag vet inte vad jag vill...."
"Jag vet inte ens om du trivs här, om du vill vara här"

Men fan då, låt mej bara få vara. Hade det inte varit för alla måste o all er press.. hade ni kunnat se.. att jag vill, kan o klarar av... så mkt mer.

Panikångest oxå på kroppen. På att ni tvingar i mej sånt jag inte vill. På att jag knappt kan andas o röra på mej längre. På knäna som gör ont. På byxorna som spänner. Låt mej bara andas o vara.. jag har kunnat..

Viktkontroll i skåpet o jag ska börja igen. Nu är de slut. Hjälp på traven.. för mina promenader räcker inte längre till..

Var glad med mej o låt mej klara resten själv. Låt mej leva NU, inte sen.. harredanförloratförmycket.. 

Du KAN och FÅR göra precis vad du vill. Llåt INGEN annan påstå något annat. Bara du är glad!

Bra inlägg. Det är mycket så. Planering. Jag vill inte heller planera för långt fram, vem fan vet vad som händer? Jag har en tendens att leva i det förflutna och må dåligt av saker som jag ändå inte kan påverka, förutom att just leva i nuet. Jag fastnar i gammal oro och låter dåliga saker i mitt förflutna styra för mycket nu. Och sen tvärtom - framåt. Hur ska jag veta vad som händer om ett år? Varför ska man ligga så långt före jämt? Jag vet inte vad jag jobabr med eller ens OM jag jobbar om ett år, eller var jag bor. Jag måste lära mig mer, att leva i nuet. Jag tror jag blivit bättre på det.



Men vet du! Det nyttigaste och bästa av allt är att du VET! Du VET att du vill leva i nuet och att du inte behöver vara "på väg", såsom andra uttrycker det. Och det är ju lixom halva grejen. Låt inte andra stressa dig att ta beslut du inte vill ta eller tvinga dig att se längre fram i tiden än vad du är redo för. Fuck them kort & gott! Du känner dig själv bäst och vet säkert, mer än de iallafall, vad du behöver och inte behöver. Sen kan man inte alltid parera för såna kommentarer, man får helt enkelt försöka filtrera bort dem... Klart man får säga "när jag blir stor", det säger jag också. Jag känner mig fortfaramde ganska liten... : )



STORA kramar från en liten Ida! ♥