rastlös hela dagen
kittlande känslor
fina men oxå obehagliga
o därmed rastlösheten
tunga andetag
o för att lätta
var de tvugna att komma
ut o fram
o de gjorde
om man bara läst mellan raderna
det är svårt att vara feg
svårt att tränga igenom den där muren
man byggt upp för att skydda
men som ist bara stänger in allt
som en borg
nu så fylld att sprickerna skaver
vassa kanter
försöker hoppa över
innan den faller
på fel håll
innåt o begraver
med rasmassor
försöker hoppa över
tar sats
hoppar
o landar i mellanrummen
där jag står
o lägger åter all vikt
mellan raderna
som om de bara läses
är den klartext jag själv kräver
men vem gör o vem ser o vem förstår
svårt
o jag är verkligen inte bättre själv
men vikten ligger som sagt imellan
för mkt blir för lite
o så står man där
klämd i mitten
o värst av allt är att jag inte förstår
om din hand försöker
dränka mej
eller
hjälpa mej upp

lilla a o lilla b
när VERSALER
är de enda som räknas

ett steg fram
o två tillbax

ja o så står man där igen
(egoposar)
o ser dum ut...