världen är liten
o jag får inte plats!

förr sa de att jag skrev orden
lätt flytande i melodi

o de älskade mina
radbyten
utan punkt

för de fortsätter... tar inte slut utan fortsätter som åsa sa: de tar aldrig slut...

jag saknar de
o framför allt 
när jag trolla
med paranteserna

för det finns minst två sidor
av allt

(du var)
en stjärna
som föll
(men inte för mej)
o slockna

jag vill återfå rytmen
o radera alla hack i melodin

jag vill att de flyter
som förr

kan ni 
kan jag
kan du
kan vi

allt o lite till