Gaaaaaaaah har nu klipp sönder så många papper att jag har skavsår på tummen av saxhandtaget. Känns dessutom som om jag håller på att svimma. Kom på att jag inte käkat nån middag idag. Typ bara frukost o naturgodis. O druckit en liter juice. Mkt nyttigt, verkligen. Damn, när ska de bli nåt vettigt av mej? (Kan man laga lax nu? Mitt i natten?). Folk undrar om jag är nervös. Nu när skolan närmar sej. Visst är jag väl.. men ändå inte.. de finns så mkt annat som jag alltid är nervös för, så de är inte så stor skillnad. Tråkigt här eller där om jag nu inte skulle trivas är väl sak samma? De är så jag tänker. Samtidigt som jag redan börjar sakna en del folk. Men de är ju inte 4-ever. De viktigaste kommer finnas kvar. Men sakna kan man ju ändå. O så finns de en sak, som gör mej ledsen. Jag kan inte hjälpa de. Men jag tänker på de. O de är så sorgligt. Jag kan inget göra.. men vill ändå visa, att jag finns. O så mkt annat. Jag vill inte påverkas. Men jag gör. Jag är bara sån. Bilden har fastnat o jag kan inte sudda ut den. Tårarna svider bakom ögonen o bröstet känns tomt. Jag vill bara krama om. Har varit med förr. När ska livet bli lätt? Jag vet att allt är upp till en själv. Att de gäller att tänka o känna rätt. Men ibland kommer där lixom saker mellan. Saker som påverkar o som man inte kan göra något åt. Men sånt är livet.. har jag hört. Man får bara göra de bästa av saken. Ibland får jag för mej att allt kommer lösa sej, nu när jag åker. Att jag kommer komma igång med mina promenader igen. Att jag går morgonpromenader o andas nytt syre med nya dofter. Klipporna vid havet. Inget alls om att de kommer vara höst o mörkt o säkert glatt på dessa klippor. Denna hösten/vintern ser jag inte frosten som något ont  utan bara hur vacker  den kan glittra i vintersolen. Skolan kommer gå bra med nya männsikor som jag kommer tycka om. Inte alls i fel ålder o alldeles för duktiga  o allt de där som får mej att känna mej osäker o utanför. Min skånska kommer de inte alls skratta åt utan tycka är charmig eller knappt ens lägga märke till. Vännerna här ifrån kommer komma upp o hälsa på o jag kommer asldrig aldrig aldrig känna mej ensam. Att de oftast har svårt att hitta en ledig tid redan nu i samma stad är ju inget som kommer hindra. Man tar sej tid till sånt man vill. Jag kommer hitta mej själv o inte alls fortsätta slösa bort mitt liv på ingenting. Att sakna denna håla är ju inget jag kommer göra då jag ändå inte trivs här nu, när de är för litet  för allt jag vill. För jag vill ju nåt. Fast jag glömmer bort vad ibland. O att stället jag flyttar till är mindre än dettahar inget med saken att göra. Jag ska ju plugga, jag ska ju bli bra, jag ska ju bli nåt, jag ska bli jag.