It always comes as a suprise
ska alldeles strax ut på promenad med A o I, wihiii, sol sol sol..
o C frågade igår om jag solat. nooooop, bara varit ute =)
en sak jag måste öva på är att ta emot komplemanger. för jag är urkass. vet aldrig vad jag ska säga, utan står där mest som ett fån o jag förstår dem om de vill ta tillbax allt igen. hur gör man? vad säger man?
Tack. Typ?
jo jag vet, men ibland känns de som om de inte passar in. o jag tycker inte om när folk säger bra om mej men dåligt om andra i samma mening. vad säger man då. tack? då känns de som om man håller med.
Är man inte van att få komplimanger så blir man rätt ställd. Jag fick här om dagen en komplimang för mitt hår av en helt främande dam på stan jag bara "öhh, tack!" Men ett helt vanligt tack brukar räcka tycker jag!
jomen eller hur! de är nästan roligast att få de av nån man inte känner. lixom en som till o med tar sej tid o mod att gå fram o säga vad den tycker utan att ens "behöva". men jag måste lära mej att tro på de folk säger. när man själv tycker en sak ä'r de svårt att tro att någon verkligen kan tycka tvärtom, att man kanske är bra fast man inte riktigt tror de. ja man borde lyssna bättre till bra saker o inte bara ta åt sej av de dåliga. ja jag måste verkligen öva..
