efter samtalet med S blev de dessutom ännu klarare
det finns inget o ingen här som får mej att vilja hålla kvar
inget som ger mej nåt, inget som får mej att utvecklas
här är de bara samma gamla spår att spy i
visst är det enklare att hålla med om saker o ting med facit i hand
de som så länge kännts blir lixom svart på vitt
o de är inget att glädjas åt
jag har stått still alldeles för länge nu
o jag önskar med hela mitt hjärta att planerna går som jag vill
vill man så kan man, vill man så går de, please!!!
ropar inte hej förän jag vet
men glad är jag att de nu finns en plan
för här är jag svag o jag hatar de
att andra människor kan styra mej så kraftigt
bröt nästan ihop idag när jag såg att ytterdörren var uppbruten
(o igår var jag livrädd)
när jag helatiden blir påmind om vilka miffo jag har runt omkring mej
jag vill inte...
jag vill inte vara kvar här
o jag vill inte längre ha känslan av meningslöshet kvar i mej
de är dax nu..  jag vill lämna allt