Lost in my head

2010-07-21 @ 21:43:11
Sovmorgon till 14. Sen 2 timmars jobb, endast.
Efter de en runda på stan. Affär ut o affär in..

- ett par jeansshorts
- en svart långklänning, finally o dessutom på rea, woho
- ett linne
- rakapparart, som tydligen va lika dålig som den jag redan har, damn
- två t-shirts, till bebi

Igår pratade jag med chefen.. o hon sa allt de jag gått o tänkt på ett tag. De jag har försökt tränga undan sa hon som en påminnelse rakt i fejan. Jag behövde höra de.. hon var inte oartig på något sätt.. bara realistisk. Men damn va de gjorde ont. Jag får tjänstledigt till skolan.. en gång till.. men de är de enda hon kan ge. Jag vill ifrån jobbet, jag måste.. men samtidigt klarar jag inte av att vara arbetslös. Jag måste ha något.. något att falla tillbax på men jag vill inte dit. Förstår ni? Jag MÅSTE komma på en lösning. Kan inte bara driva omkring. Jag söker lösning gång på gång i mitt huvud.. jag söker som in i fan.. i fantasin.. men inte i verkligheten. Jobbigt vilket som.. om inte jobbigare.. utan resultat.

Vatt riktigt nere en del på sista tiden. För just detta.. att de ser så mörkt ut... eller att jag inte ser nån lösning.. att allt är så ovisst... Leva nu!! Ja jag borde.. men en plan hade ju inte varit fel. Svart på vitt. Nerskrivet. Så att jag nåtsånär vet.. var jag befinner mej i höst.

Behöver någon att prata med, nån som vet, nån som kan vägleda..

för jag känner mej totalt LOST!

Ikväll befinner jag mej hemma hos föräldrarna.. när de egentligen var planerat att vara hos bebi. Men de var visst npn som fyllde år o nån andra som ville fira o självklart ska han va med på de tyckte jag! Så nu sitter jag här o moster är här o vi har ätit gott o druckit gott o min framtid kom på tal o de har nu peppat mej med så mkt ideer att de faktiskt känns som om där kan finnas en framtid för mej. Att de faktiskt tror på mej... gör mej glad o full av energi att faktiskt vilja...

allt de där som redan finns i mitt huvud.



[Det löser sej]

Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig...

Kommentarer
Postat av: Charlotte

Du kommer klara de, du har kommit så här långt och du kommer gå mycket längre! Stanna inte i vården, du har en talang och lycka till!

2010-07-24 @ 00:00:44
URL: http://sunrice.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0