Måndag, ny vecka, nya tag? Men om vad då, ja herregud om vad då?

Det känns som om jag tappat mej själv.. som om jag inte längre vet vad jag vill.. som om mina drömmar försvunnit. Jag vill ha dem.. jag vill ha några.. men jag är så himlans splittrad att jag inte kan greppa om någonting.. allt flyter bara iväg... flyter o rinner ut i sanden. Hinner inte ens börja förän det är borta.. o mörkt igen.

Det känns så onödigt allting, jag känner mej så onödig.. VAD VILL JAG?! VEM ÄR JAG?!

Jag vill räcka till.. jag vill brinna för något, jag vill vara behövd.. 

Men vem vad när hur?

Inte ens drömmarna om natten kan jag greppa... jag kör bil men kan inte stanna, kan inte bromsa, når inte fram. Jag simmar, är tillbaks i tävlingsbassängen men ramlar ner från startpallen innan startskottet ens gått. Jag vaknar svettig i så våt tröja att jag kunnat vrida ur svetten i en pöl på golvet.

Älskar att vara här hos bebi. Älskar Malmö, där man kan gå utan att bli igenkänd av alla. Där man bara kan vara. Men samtidigt känner jag mig så ensam. När bebi är iväg på jobb har jag absolut inget att göra. Har jag så satans tradigt. Fast de inte alls är långt till trelle orkar inga vänner komma hit. Har ingen tid. Har ingen lust? Har jag knappt lust att fråga längre..

Jag saknar ALLA mina saker. Jag saknar de hem jag inte längre har...

Jag saknar att INTE vara splittrad. 

Måndag, ny vecka, nya tag.. jag måste hitta mej själv (igen)!