Är jag tillräckligt frisk för att gå till jobb?
Eller tillräckligt sjuk för att stanna hemma?

Dessa frågor ger mej ångest..

Är inte lika snorig idag men blir helt slut bara jag rör mej.. Får inte tillräckligt med luft..

Men nej jag vill inte va hemma, vill inte.. Men vill inte smitta någon annan heller o vill ju inte att de ska bli värre.. Typ lunginflammation eller nåt.. Fan jag vet svaret.. Bör stanna hemma... Men vill inte...

UPPDAT.

Okej, bara de få minuterna jag var tvungen att prata med sjukanmälan gjorde mej helt andfådd o slut.. Alltså rätt beslut. Men ändå.. Får ångest av att vara hemma.. Vill jobba!!

O jag vet ju allt de där med sjukvård.. Får inte ligga för mkt, måste upp o sitta lite annars blir det lätt lunginflammation.. Men just nu är jag så trött så trött att jag som sagt bara vill sova bort allt elände.

Ja, man tycker ju lite synd om sej själv när man är sjuk, de hör ju till. Likadant som när paps ringde igår o sa "de där är ju inte den Lajle jag känner" när han fick höra min ynkliga förkylningsröst. O så ville han att jag skulle flytta hem till dem så att de kunne ta hand om mej. Bestämde att de skulle hjälpa mej med handlingen o på fredag när paps va ledig skulle han bjuda på värsta smaskiga middagen som jag fick bestämma. Ja de är ju så, att man är ju alltid barn till sina föräldrar hur gammal man än är. Älskar er!